mayaajohanson

Man trodde allt var perfekt. Att inget kunde gå fel eller hindra en. Att människorna runt en var bra och dem älskade en. Dem gillade dig Maja och inte någon annan. Man trodde dem skulle gå igenom eld och vatten för en. Att dem faktiskt hade vett i huvudet och kunde skilja på rätt och fel. Men det visade sig att allt bara var fejk. Inget var perfekt och dem kunde svika dig direkt när något annat kom upp. Dem hade inget innanför pannbenet och ja dem kunde inte stå upp för rätt och fel. 

 

Jag gråter . Jag gråter för hur falska människor kan vara. Hur dumma människor verkligen är och hur lite man kan betyda. JAg vet inte vad jag ska tro längre eller hur jag ska göra. Ska man ge efter och gå fel vägg, men vara glad. Eller ska man stå på sig och gå rätt vägg men gå själv och vara ledsen. Säger det igen fy vad människor kan vara hemska och elaka. Hur lite man kan betydda för visa och hur lätt dem kan vända ryggen. Men jag är sånn att visa saker är bara inte okej, visa saker gör man bara inte. Det finns en gräns och den gränsen är när man sårar andra människor. När man gör så någon gråter och inte bryr sig alls. Utan dig i person är viktigare än den andre. När man bara bryr sig om sig själv och skiter i vad man gör mot andra. Man struntar i vem man sårar eller överhuvudtaget att man sårar någon. JAg förstår inte på mig sånna människor och vägrar stå bakom det. Jag tänker inte bara stå och kolla på när en männsika sårar någon annan. Speciellt inte när männsikan inte tycker att man gjort något fel, att men det var inget. Ifall du inte tyckte att det var något vad ska krävas för att du ska bry dig. Jag blir rädd och besviken. När man faktiskt tror att männsikan var bra och att nä hon är vettig. Att hon kommer stå för rätt och fel , att hon kommer stå bakom mig livet ut. Men jag hade fel, shit vad jag hade fel. Har blundat för det länge men nu är det nog, det är inte okej. Man kan inte bara göra hur man vill och komma undan med det. Det finns gränser och du har precis passerat den. 

 

Allt känns hopplöst för mig just nu. Allt man trodde på är bortblåst och inget känns bra längre. Kommer antagligen gråta mig till söms idag utan hopp om något. Känner mig extramt sviken men jag vet det kommer löna sig i slut endan. Man ska omge sig av människor som tror på en och som man vet kommer finnas för en. Inte männsikor som sticker direkt det kommer lite motvind. Just nu lever jag med hoppet om att det finns människor som är bättre och förtjänar min vänskap. 

 

Vill bara säga att stå på er tjejer och killar. Svicker någon dig eller gör något du vet är fel. Stå på dig och ge inte efter bara för det känns tufft. Människor ska förtjäna din vänskap och du är värd så mycket bättre. Det finns en hel värld där ute så nöj dig inte bara med okej.